Jag tar ett djupt andetag och så stänger jag grinden till min sons förskola. Jag ser honom gå runt hörnet med fröken i hand att mamma nyss gick verkar inte bekomma honom. Men jag känner ett tryck över brösten och en tendens till aningsnöd.
Gör jag verkligen rätt?
Borde en liten som nyss fyllt ett behöva vara "ensam" utan dem han känner sig tryggast med (mamma & pappa). Kommer detta stärka eller stjälpa honom i utvecklingen.
Är det här det allra bästa för min son?
Ja!
Det här är det bästa för min son, nu när både mamma och pappa börjar jobba. Jag vet att han det super bra på sin förskola och personalen är toppen. Jag vet att han får en mängd utmaningar både inom socialkometens, språkutveckling, motorisk utveckling och mycket mycket mer.
Det är en bra plats att vara på när mamma och pappa jobbar!
Det är bara jag som mamma som måste vänja mig vid tanken på att jag inte längre har en bebis utan ett barn, ett barn som är så stor att han klarar sig utan sina föräldrar under några timmar på dagen. Det är bara jag som måste inse att navelsträngen klipptes redan på BB.
Mitt älskade barn!
"Mamma hämtar dig sen!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar