Kära dagbok...
Jag har inte glömt dig, jag har bara varit... frånvarande!
Varken tiden, lusten eller suget att skriva har funnit inom mig på ett tag. Tror det beror mycket på allt som hänt under hösten och vardagen har gått i ett rasande tempo. Känslan har varit att idag är det måndag och så "pang" är det måndag igen, att hinna reflektera och tänka har inte funnits.
Men nu, i flera dagar har jag gått och känt den där känslan att det kliar i fingrarna - jag måste skriva!
Så nu sitter jag här vid tangenterna och låter fingrarna flöda över dem och en känsla av lättnad infinner sig i själen. Å, vad jag saknat detta!
Mitt senaste inlägg gjordes i somras och handla om proteinglass, men vad har hänt sen dess? Mycket! Jag börja nytt jobb och jobbar idag på ett föräldrakooperativ och storm trivs, känns som jag hittat hem när det gäller arbetsplats. Men många nya utmaningar och ett nytt arbetssätt kom med de nya jobbet vilket gjorde hösten intensiv, utmanande och mycket givande. Båda barnen börja gå heltid på förskolan och även de innebar en ny prövning för hela familjen, tid tillsammans bliv mindre och mer dyrbar.
Med alla dess nya förändringar som blev i vardagen förlorade jag greppet om min träning och mitt hälsoliv. Kände/känner sorg och förtvivlan över detta, höstens mörker hjälpte mig inte till de bättre, hur får man pusslet att gå ihop? Jobb, hämtning/lämning på förskolan och träning? Under föräldraledigheten var detta så mycket enklare även om det även då kunde vara svårt, men plötsligt kändes det omöjligt!
Men det finns inget som är omöjligt, eller hur? Allt går bara man vill, om man verkligen anstränger sig. Under 2013 som blev mitt hälsoår som jag förändrade mitt liv på stötte jag på många bra och klocka citat kring hälsa och träning, men ett som jag verkligen tog mig till hjärtat är Nikes citat; JUST DO IT!
Men vad var det då som hände? Hur kom det sig att träningen försvann? Inte allt på en och samma gång såklart utan mer successivt vecka för vecka. Det blev en nedtrappning från att tränat 4-5 gånger till veckan till att sen bara träna 3 och efter det blev målet att försöka få till 2 men lyckades bara med 1 och nu är jag nere på 0. Jag har ingen ursäkt jag har ingen direkt förklaring till denna nedtrappning som började ske och som jag själv inte reflekterade över och därför inte upptäckte i tid. Idag finns det en anledning till att träningen ligger på 0 men av personliga själ kan jag inte offentliggöra det så här i bloggen (än).
Men har jag gett upp? Kastar jag in handduken och "skiter" i allt nu? Inte en chans! Jag åstadkom något år 2013 som jag aldrig trodde jag var kapabel till. Jag blev en löpare och älskar det! Jag är fortfarande en löpare men en som bara kommit ur spår för tillfället jag ska bara komma upp ur diket. Förra året sprang jag 3 lopp något jag aldrig gjort i hela mitt liv. Vår Ruset blev starten för mig, jag sprang dem hela 5 km runt tog mig i mål och fick blodad tand. Efter de gav jag mig på att springa längre och ganska snart sprang jag min första mil. Detta inspirerade mig till att utmana mig extra och slutade med att jag sprang ytterligare två lopp, Stadsloppet och Bråviksloppet båda på 1 mil. Hade någon sagt till mig 2011 att jag skulle bli löpare och springa lopp som var en sträcka på en mil skulle jag bara skrattat och sagt att något sådant händer aldrig.
Jag ångrar inte en sekund att jag snörde på mig skorna och började springa. Men resan dit har varit väldig lång och absolut inte utan några hinder. Men nu när jag tänker tillbaka på det gångna året känner jag mig stolt och väldigt tacksam för att jag tog första steget, nu ska jag bara finna vägen tillbaka.
Hur ser då planen ut? Än så länge finns inget annat än en önskan och längtan till träning, men innan jag kan komma dit måste jag invänta min kropp, men jag hoppas den är redo snart för suget över att få svettas, att få jobba så musklerna blir som degmassa är mycket stort just nu. Jag längtar till och med till de där för jäkliga burpees...
2013 var ett fantastiskt år och min tro och önskan är att 2014 kommer bli ännu bättre. Jag skulle faktiskt kunna säga att jag hitta en ny del av mig själv en sida hos mig själv som jag verkligen älskade och som jag inte under några omständigheter vill förlora. Mitt hälsosamma jag!
Min fokus är på plats, mina drömmar finns i hjärtat och min motivation finns inom mig.
2014 jag välkomnar dig med mina öppna armar, utmana mig, ge mig kärlek och lycka och låt mig växa och bli starkare än vad jag någonsin varit förut.
/L