29 feb. 2012

Fina mamma & pappa

Tänk att man har det så bra ändå.
En mamma och pappa som ställer upp och bryr sig.
Skämmer bort mitt barn med det allra bästa dem kan ge - TID

Min mamma; Får jag hämta Casper idag?
Jag; Klart du får!


Min mamma; Pappa skulle nog gärna vilja ha honom en stund på fredag.
Går det tror du?
Jag; Det går nog att ordna, bara pappa är frisk är det inga problem!



Tack snälla mamma och pappa för att ni finns
och för att ni vill vara så delaktiga.

/Linda

28 feb. 2012

INTE blandat!!!!

Ibland, trots att man egentligen så väl vet hur det ska vara så glömmer man. Största anledningen till varför jag glömde igår berodde på trötthet och värk. Nu ska jag förklara för er vad det hela handlar om. Min älskade lilla son har sen en tid tillbaka kommit in i den här matperioden då inget får blandas på talriken. Han vill se vad som ligger där och ibland väljer han bort det ena eller det andra. Jag är inte så noga med att man måste äta upp eller att man måste äta både proteiner och kolhydrater. Han klarar sig och fixar den balansen  rätt bra själv.

Men när jag igår då av rena farten blandar ihop potatisen, de hemmagjorda köttbullarna med gräddsåsen får jag en son som är helt hysterisk och vägrar röra sin talrik. Ber istället om mer köttbullar från uppläggningsfatet. Innan jag då fattar att det är jag som gjort helt fel genom att blanda allt, hinner jag bli lite halvt frustrerad. Det hela slutar ju med att jag hämtar en ny talrik och han får en ny potatis och nya köttbullar och denna gång blandas det inte.

Det är spännande med barn, om inte annat väldigt utmanande ibland. Speciellt när man själv inte är sitt 100% jag och inte alls är i topp form.

/Linda

27 feb. 2012

Mycket fint händer i Maj

Hur ska man nu kunna hejda sig? Vi var och gjorde sista besiktningen på lägenheten igår och fick då dessutom se den i dags ljus.Oj,oj...det känns som det är väldigt långt kvar till maj och en flytt.Mycket spännande och finna saker händer i maj i år. Vi ska få en ny liten medlem till familjen, längtar massor! Sen ska vi nu flytta och få en jättefin lägenhet i ett område som vi valt med mer omsorg än vad vi gjorde när vi flytta ner från Stockholm för ett år sen. En annan fin sak som inträffar är att min fina vän Lisa också ska bli mamma i maj. Tänkt så mycket som händer i maj 2012, kommer vi hinna njuta av den månaden fullt ut?

Idag lämnar Magnus också in uppsägningen på vår nuvarande lägenhet, känns otroligt skönt!

Under tiden fick i alla fall jag något att göra här hemma. Jag kommer kunna packa 1-2 lådor lite då och då när jag orkar, det finns ju en del saker som man faktiskt inte är i behov av jämt och som man kan packa ner redan nu. Jag kommer däremot varken kunna hjälpa till att bära eller städa direkt under själva flytten, men hoppas på att min snälla familj finns till hans.

Denna måndag kommer jag ägna till lite småplock (de jag orkar vill säga) annars blir det mest vila idag tills jag måste hämta hem min lilla ljuvliga prins. Bjuder på några morgon bilder (togs imorse).



Godmorgon fiskar!

Busungen i högsta beredskap!

Önskar alla en härlig måndag!
/Linda

24 feb. 2012

Mer vuxenpoäng!

Härliga fredag är här och vi har fått sova hela natten, Casper kom först kl.07.00 i morse och tyckte vi skulle fixa frukost. Jag vet inte när vi sist fick sova hela natten för Casper men jag hoppas att detta håller i och fortsätter så här nu.

Igår hände något mycket stort för mig och min man. Vi skriv på köpeavtalet för vår nya lägenhet ute i Lindö. I maj kommer vi börja flytta in i vårat nya hem, känns helt underbart! Nu har vi samlat på oss ytterliggare några vuxenpoäng! Nu gäller det bara att börja packa inför den stora flytt dagen!


Nu väntar en härlig helg framför oss!
/Linda

23 feb. 2012

Ännu en natt

Jaha... hur gick det i natt då?
Jo, lite bättre igen.
Känns ändå som vi kommer framåt.

19.10 sov min lilla prins gott i sin säng
Jag och mannen fick kvällen för oss själv igen, skönt!

23.40 Vaknade han första gången och då bad jag pappa ta honom tillbaka.
Han blev lite sur för att han inte fick komma upp i vår säng och att mamma låg kvar i sängen.
Men ganska snart blev det tyst.

23.52 Kommer min man tillbaka.
Sover han verkligen redan?
Nej, nej...30 sekunder senare kommer vår lilla plutt

00.20 Kommer min man tillbaka igen.
Strax därpå kommer min lilla prins, då tar jag över.
Jag måste först dock gå och kissa först, vilket gör Casper helt förstörd och jätteledsen.

00.30 Ligger han i sin säng igen.
Han vänder och vrider på sig och kollar in att jag inte lämnar honom.

01.00 Slutar jag att sjung för honom, verkar ändå inte fungera och min röst orkar inte mer så här mitt i natten. Vad gör jag nu då för att få honom att verkligen somna in.
Helt plötsligt får han för sig att ställa sig upp och ska tända läslampan.
Jag lägger honom ner och börjar gunga honom till sömns.

01.20 Ligger jag äntligen i min säng igen och kan få somna om.

06.30 Ringer väckarklockan

06.50 Går jag in och väcker min lilla sovande prins som sover djupt.

Det går ju faktiskt bättre och bättre, det känns som vi går åt rätt håll.
Nu ska vi bara hålla detta vid liv och inte under några omständigheter bryta mönstret.
Inom 1-2 veckor till hoppas vi på att detta ska leda till att han sover igenom hela natten i sin säng.

/Linda

22 feb. 2012

Tredje natten att sova i egen säng...

Det var en engångsföreteelse!
Natten i natt var inte alls lika harmonisk, dock gick det bra.

19.00 Gick vi in och la oss. Läste bok och drack lite välling.
Lite protester blev det sen när man skulle lägga sig ner men inte alls så farligt.
Jag behövde inte ligga bredvid utan kunde sitta på sängkanten tills hans somna.

19.35 kunde jag lämna honom och slappa i soffan
Börjar gilla detta med att få kvällarna för oss själva
(förut var han ju uppe till 21-21.30 varje kväll)

20.10 Ringer pappas telefon vilket gör att han vaknar och kommer ut till oss.
Somnar dock om snabbt i sängen igen.

21.15 Vaknar han igen, men denna gång verkar det mera som han går i sömnen.
Han sover redan innan jag lagt ner honom på huvudkudden.

01.15 Kommer han in trippande till oss och vill komma upp i sängen.
Vi går tillbaka till hans säng och han somnar snart om igen
och jag lyckas smyga tillbaka till min egen säng.

02.15 Är han tillbaka, suck!
Så fort jag ställer mig upp känner jag hur bebisen i magen trycker på kissblåsan.
Aj,aj..måste få gå på toa snarast.
Men han kanske somnar om lika snabbt igen?
Trodde jag!

Detta gång har man stenkoll på mamma.
Minsta lilla ljud gör honom misstänksam om att jag går.
Efter två försök med att lämna honom sovande får jag förklara för honom att han ska ligga kvar i sängen medan mamma bara går och kissar.
Duktig som han är ligger han snällt och väntar tills jag kommer tillbaka.

Jag får honom att somna om flera gånger och försöker så tyst jag kan smyga därifrån men med ett totalt misslyckande varje gång. Jag får sen ta och lägga mig bredvid honom i hans säng och han somnar så sött. Nu värker det dock så himmelskt ljuvligt i ryggen att jag inte kan ligga kvar. Försöker smyga mig ur sängen men vad händer...han vaknar!

Jag säger att mamma måste sova i sin säng nu och Casper får sova i sin.
Då tittar han på mig och pekar på kudden bredvid honom och säger; mamma där!
Jag frågar om pappa ska komma då och det går han med på.

15.30 Väcker jag pappa och talar om lägget och att han måste ta över.
Nu gäller det, kommer han acceptera pappa eller blir han helt tokig nu?
Han börjar genast ropa på mamma så fort han ser pappa, men något händer. Det blir tyst inom bara några minuter och han accepterar att det är pappa istället.

04.03 Kommer pappa tillbaka till vår säng och jag undrar om det verkligen är sant.
Sover han?
Haha...vem tror vi att vi lurar nu?
Pappa får allt gå tillbaka och göra ett nytt försök.

04.22 Pappa har gjort ett nytt försök att lämna honom,
men inte funkade det.
Casper kommer gående för att hämta tillbaka pappa till sängen.
Han ville nog bara inte sova ensam.

06.30 Ringer väckarklockan och jag ligger fortfarande själv i sängen.
Går och väcker mina favorit killar som båda två sover som bäst just då.
Casper sover så tungt att det tar upp till en kvart innan han är helt vaken.

Det positiva som inträffa denna natt var ändå att det fungerade med pappa.
Han blev inte helt galen utan nöjde sig även med att pappa fanns nära istället för mamma, vilket är enormt skönt! 
Ett stort och positivt framsteg för oss!

Vad den kommande natten har att erbjuda återstår att se!
/Linda

21 feb. 2012

Vad hände nu?

Hur gick då andra natten med att sova i egna sängen hela natten?
Det gick över förväntan alldeles perfekt!

18.55 Gick vi in till sängen och läste en bok och sen blev det lite välling på de.

19.10 hade jag en liten kille som sov så sött.

23.55 Vaknade min prins för första gången och kom in till oss.
Han och jag gick tillbaka till hans säng och han la sig i sängen och somna om direkt.
Jag behövde inte ens ligga bredvid utan det räckte med att jag satt en stund i sängen,
han tog tag i nallen och krama den och somna så sött.

06.22 Var det en liten pigg och glad kille som kom in till oss
och väckte både sin mamma och pappa.

Nu är då frågan om detta var en engångsföreteelse?
Kommer det gå lika bra i natt?
Ja, de lär vi ju få märka!

/Linda

20 feb. 2012

När liten blir stor

Igår hände det stora saker. Spjälsängen blev bortflyttad från Caspers rum in till mammas och pappas och gjordes om till att passa tillskottet i familjen. På IKEA blev det införskaffning av en ny, stor säng alltså en vanlig 90 säng till vår "stora" kille. Skoj var de ju också på IKEA eftersom både mormor, morfar och morbror Ludde var med, vilket gjorde att mamma och pappa kunde bestämma sig i lugn och ro vilka saker som skulle köpas hem, men självklart fick Casper först provligga innan det blev ett köp.

Blev en mycket trevlig dag med väldigt trevligt sällskap!

Dagen fortsatte sen med att bygga ihop denna säng. En trött man, en gravid vimsig fru och sen en son som så gärna ville hjälpa till var en prövning på alls tålamod.
Men tillslut gick det bra och sängen blev klar och Casper gjorde första testet genom att hoppa loss i sin nya säng.



Till kvällen kom den stora utmaningen.
Casper skulle sova i sin säng HELA natten.

Visst vaknar man och har mardrömmar och när man är hemskt sjuk kan det helt klart vara befogat att få sova hos mamma och pappa. Men vår son har nu lyckats få detta till en vana. Efter 2 timmar djupt sovande i sin säng har han alltid kommit trippande in till oss.
Med bara en dubbelsäng på 160cm gör att det är ganska trångt och nu när en själv bara blir större och större så får vi inte plats vilket leder till att både jag och mannen sover skit medan sonen snarkar på liggande i mitten av sängen. Nu får det därför ta slut!

Jag stålsatte mig och vi bestämde att nu när nya sängen är på plats blir det hårda tag.
Nattningen sker i sängen med en liten saga, har under sjukperioderna fått vara ganska slappt och man har fått somna i soffan eller mamma och pappas säng. Eftersom han är så extremt mammig just nu har vi också bestämt att jag ska ta de första nätterna nu så han kommer in i dem nya rutinerna.
Så, hur gick då första natten?

19.30 Vi gick in och la oss och läste en bok.
Casper super nöjd och tyckte det hela var jättemysigt. Boken tog slut och vi släckte lampan för att nu sova. Då startade kampen.

Helt hysterisk liten kille som försökte med hela kroppen bestämma över mamma att han allt skulle sova i mammas säng. Nallen kastades hej vilt ner på golvet och man var jättearg på mamma som inte gav sig.

20.40 Sov han äntligen!
Jag kände mig super stolt över att jag inte gav med mig.

Mannen och jag slappar i soffan framför tv.n 
och njuter bara av att få lite tid tillsammans för en gång skull

21.45 Vaknar han men somnar om efter 10 min bara jag fanns där.

Jag bestämmer mig nu för att själv krypa ner, man vet ju aldrig när han vaknar igen.

00.00 Kommer en liten kille intassande till oss.
Pappa tar upp honom och går tillbaka till hans rum.
Där blir det att han vrålar efter mamma och bara dissar pappa totalt.
Jag går in och tar över det hela.

01.00 Kunde jag åter igen krypa ner i min egen säng.
Skönt, men undrar förstås hur länge dröjer det innan han kommer igen?

02.45 Hör jag små fötter som kommer.
Han och jag går tillbaka till hans rum och han kryper direkt ner och somnar om.
Jag stannar kvar i en kvart, tjugo minuter så han verkligen ska somna in ordentligt innan jag går tillbaka till min säng.

03.05 Jag har bara lagt ner huvudet på kudden så kommer han.
Men du sov ju, näst intill snarka! Suck!
Vi går tillbaka till han säng, denna gång blir det ett mindre hysteri utbrott.
Men som vid läggningen ger jag mig inte och tillslut somnar han om när jag ligger bredvid honom i sängen.

03.45 Är jag tillbaka i min säng,
men här hinner jag bara ligga i fem minuter så kommer han igen.
Han sover som en stock när jag lämna honom men ändå så vaknar han.
Vi går återigen tillbaka till hans säng.

Nu är han riktigt misstänksam och håller hårt om mamma.
Vaknar till flera gånger för att verkligen kontrollera att jag är kvar och sover ganska oroligt.

Efter kanske en timme (då jag också somna i sängen) tänkte jag göra ett försök att förflytta mig till min egen säng igen. Men så fort man rörde på sig var det genast någon som grabba tag i mig och blev orolig.

06.00 Då äntligen kunde jag smyga iväg och lägga mig i min säng.

06.30 Ringde väckarklockan på mannens sida.

06.50 Sparkade jag upp honom ur sängen
och någon minut innan klockan sju gick jag upp själv.
Vi börja med att få fram lite frukost och vakna till.

07.10 Kommer en trött liten son ut stapplande
och undrar förtvivlat vart mamma hade tagit vägen.
Vi satt och myste på köksstolen medan pappa tog fram resten av frukosten.

För att vara första natten gick det väl okej?
Jag hoppas på att det går ännu bättre i natt och att det blir förre uppvaknande.
Positiv ska man vara så till helgen kanske sovrutinerna är riktigt bra, eller?

/Linda

17 feb. 2012

Spännande tider!

Sen en tid tillbaka har vi letat efter ett nytt boende, något fräschare och helst ute i Lindö området är det som lockar. Vi har tittat på en del, men först nu kanske det blir till att vara med på en budgivning. Vi väntar fortfarande på besked från vår bank att vi får lån men sen så blir det nog ett bud. Priset får dock inte blir allt för högt då det enligt oss finns lite fix på lägenheten som vi är intresserade av.

Men oj, vilka spännande tider!
Detta med budgivning och bolån måste väll ändå betyda ännu fler vuxen poäng?

Fixat en länk till bilderna på lägenheten om du blev nyfiken.
Vår nya bostad????

/Linda

16 feb. 2012

100% Äntligen kan man kanske få andas ut

Nu är det klart! Igår skrev läkaren ett nytt läkarintyg till mig för en sjukskrivning på 100% ända fram till beräknad förlossningsdag. En stor och tung sten har ramlat ner från mina axlar, nu kanske jag verkligen kan börja varva ner och ta det så lugnt som min kropp behöver.


Nya grejen här hemma är för övrigt att ha ytterskorna på sig inomhus, som av någon anledning är super kul och han är så stolt när han går runt och spexar med dem.





/Linda

13 feb. 2012

Värk

Måndag

För många är det vilken måndag som helst.
Åter tillbaks till jobb och vardagens bestyr efter en skönt helg.

Min lördag gick åt till återhämtning efter de tre dagarna som jag jobba förra veckan.
Jag vilade så mycket jag bara kunde, vilket gjorde att mannen min fick stå i allt som behövde göras. Casper tyckte nog mest mamma var en tråkig typ hela dagen som inte var med och lekte alls.

Söndagsmorgon kändes de ganska okej, kan ju beror på att jag inget gjorde på lördagen.
Besökte min bror för att få se hans nya lägenhet och hur han hade de.
Jättefin och bra planerad.
Fick även se alla medaljer som han fått i sin utlandstjänst, riktigt kul.

Där efter blev det hem för lunch och vila för Casper (och mamma).
Veckohandlingen stod sen på schemat, jag skulle nog stannat hemma.
Att bara gå varvet runt på Ica Maxi gjorde att den där värsta värken kom tillbaka och jag kunde knappt röra mig nä vi väl kom hem.

Imorgon blir det träff med sjukgymnast och just nu väntar jag på samtal från barnmorskemotagningen så att jag kan få en ny läkartid och bli sjukskriven, för det här bara går inte.

Det skulle vara skönt om det någon gång bara blåste i medvind.
Motvinden känns tung nu!

/Linda

9 feb. 2012

50%

Tro mig när jag säger att jag har ont
och tro inte att min högst önskan är att få gå hemma med smärta.

I tisdags var jag hon läkaren för att få en sjukskrivning pga fogglosningen som gör det i stort sätt omöjligt för mig att utföra mitt jobb. Att det sen skulle vissa sig att det spelar ingen roll vad jag har för yrke eller hur mycket smärta jag har så "fick" läkaren enbart sjukskriva mig 50%.

Jag blev så chockad och ledsen att eftermiddagen ägnades och många, många tårar.
För att få en sjukskrivning 100% måste jag ha fler utlåtanden om mitt tillstånd, vilket jag kan få av en sjukgymnast. Ringer självklart henne redan dagen efter men få då veta att hon minsann är på semester tills på måndag.

Både min chef och mina kollegor tycker jag borde blivit sjukskriven helt då dem alla ser att jag inte kan jobba. Men nu får man bita i sura äpplet tills jag kommer i kontakt med sjukgymnasten.
Detta innebär att jag åker till jobbet och sitter på en stol i 4 timmar om dagen. Jag kan varken springa efter barn, sitta på golvet, byta blöjor eller hjälpa till att klä på/av dem ytterkläderna. Jag känner mig mest ivägen och gör att mina närmsta kollegor får en tyngre arbetsbörda eftersom att jag inte kan hjälpa till. Allt detta leder till att jag mår så mycket bättre även psykiskt.

Efter mina 4 timmars på jobbet igår hade jag en sådan värk att jag måddeilla och ville helst bara gå och dö någon stans. Två dagar kvar nu, 8 timmar totalt tills de är helg och jag får två dagars vila.

Ibland undrar jag verkligen hur våra system egentligen fungerar och om dem är så bra som vi påstår att dem är här i Sverige. Jag tror inte att min smärt nu kommer att minska under dessa dagar jag jobbar utan snarare förvärra situationen.  Lyckas jag nu inte under nästa vecka få en sjukskrivning på 100% lär det nog bli så att jag tar tjänstledigt, för jobba det varken orkar jag eller kan.

7 feb. 2012

Det kallas utveckling




Vi tror att vi är förberedda och att vi ska kunna hantera det så mycket bättre än alla andra och att det inte kan vara så himla "jobbigt". Ack så fel man har! När man sitter där mitt i natten med sitt barn som har åter igen ett hysteriskt utbrott och du har gjort verkligen ALLT som du kan komma på för att lugna och få de lilla barnen att somna om. Men vart hittar man dem där extra krafterna klockan halv tre på morgonen?

Eller när din söta lilla guldklimp trotsar till max med att göra ALLT som han vet att man inte får göra med och bara ge ett brett smilé tillbaka när han blir tillsagd. Man prövar allt som förälder, bli arg, prata lugnt och sansat, bli ledsen... Ja, jag kan rabbla på med olika tillvägagångssätt men INGET hjälper. Idéerna är nu slut.

Att komma in i en trotsålders fas är i sig inget negativt, de vet jag, det är det samma som utveckling. Självklart vill jag ju att min lille kille ska utvecklas och göra framsteg i sitt liv. Men...skulle inte första trotsåldern infinna sig när barnet är 2-3år? Varför ska han börja nu redan vid 1,5års ålder, måste han vara så tidig?

Med förhoppningen på att nu få lite bra tankbeställare och kanske även något bra tips har jag nu beställt hem Trotsboken. Den borde dimpa ner i vår post innan helgen. Jag hoppas nu på att den är så bra som jag fått höra av många andra och att den verkligen kan ge oss något bra verktyg.


Trotsboken (inbunden)
Vår hjälp?
/Linda

1 feb. 2012

Ett hjärta slår

Vilken tråkig start det blev på denna vecka.
Måndagen kämpade jag igenom arbetsdagen med svindlande värk och vetandet om att man hade möte sen på kvällen. När väl chefen kom föreslog hon att jag skulle hem och vila istället, fanns inget tvång på att vara med på möten.
Har man en super bra chef eller?
Jag åkte självfallet hem.

Tisdagsmorgonen var en plåga att ens ta sig upp ur sängen.
Stapplade iväg till jobbet med vetandet om att jag i alla fall bara skulle jobba till 14.30 för att sen besöka barnmorskan kl.15.
Innan maten serverades säger mina fina kollegor till mig att jag går hem när barnen sen väl somnat.
Hem och vila med dig, du ska inte vara här!

Jag känner mig lyckligt lottad som har så fina arbetskamrater.

Hos barnmorskan blir första kommentaren;
oj, du ser ut att ha ont i bäckenet!
Fick en "akut" tid till läkaren tisdag nästa vecka.
Fram till dess har jag nu själv sjukskrivit mig, för det går verkligen inte att jobba.
Nu hoppas man bara på att även läkaren kan se och förstå att det inte går att jobba med 1-2 åringar när man har kraftig fogglossning.

Efter allt det tråkiga och onda så fick jag ändå en sådan fin gåva.
Igår var första gången vi fick höra de lilla livets hjärta slå.
Så himla underbart!
Tänk att du ligger där inne och växer och och blir stor.
Tänk att ett hjärta slår!

/lLinda