Ett hjärta slår

Vilken tråkig start det blev på denna vecka.

Måndagen kämpade jag igenom arbetsdagen med svindlande värk och vetandet om att man hade möte sen på kvällen. När väl chefen kom föreslog hon att jag skulle hem och vila istället, fanns inget tvång på att vara med på möten.

Har man en super bra chef eller?

Jag åkte självfallet hem.

Tisdagsmorgonen var en plåga att ens ta sig upp ur sängen.

Stapplade iväg till jobbet med vetandet om att jag i alla fall bara skulle jobba till 14.30 för att sen besöka barnmorskan kl.15.

Innan maten serverades säger mina fina kollegor till mig att jag går hem när barnen sen väl somnat.

Hem och vila med dig, du ska inte vara här!

Jag känner mig lyckligt lottad som har så fina arbetskamrater.

Hos barnmorskan blir första kommentaren;

oj, du ser ut att ha ont i bäckenet!

Fick en "akut" tid till läkaren tisdag nästa vecka.

Fram till dess har jag nu själv sjukskrivit mig, för det går verkligen inte att jobba.

Nu hoppas man bara på att även läkaren kan se och förstå att det inte går att jobba med 1-2 åringar när man har kraftig fogglossning.

Efter allt det tråkiga och onda så fick jag ändå en sådan fin gåva.

Igår var första gången vi fick höra de lilla livets hjärta slå.

Så himla underbart!

Tänk att du ligger där inne och växer och och blir stor.

Tänk att ett hjärta slår!

/lLinda