30 okt. 2012

Jag tänder ett ljus

Det finns få saker jag är riktigt rädd för, men en av dem är döden. Den väcker tankar och känslor i en som får mig att känna obehag och illa till mods. Ibland kan jag få den där rädslan av, tänk om jag inte få se min barn växa upp? Tänk om jag inte få vara med så länge jag vill?

Jag tänker ganska ofta på de som jag saknar (Farfar, Morfar, Mormor), tänker på vad dem missar och att jag aldrig fick dela mina barn med dem. Det gör mig ledsen och ibland lite arg på världen bara för att den är så orättvis. Men sen tänker jag på allt det där fina dem gav mig som jag har med mig, mina minnen. 

Min farfar gick bort när jag själv bara var 9 år vilket gör att jag inte mins honom så väl. Men de minnen jag har vårdar jag ömt.

Min morfar gick bort när jag var 15 år och honom mins jag mycket väl. Jag älskar min morfar. Han såg fram emot min studenten och att få vara med om de, men det fick han aldrig. Tänk om han skulle  fått träffa mina barn, han hade varit som barn på nytt och legat på golvet och ålat, jag är helt övertygad om det. Det sista orden vi sa till varandra;

Morfar; Var rädd om dig nu min lilla skrutt.
Jag; Det är jag alltid morfar

Min mormor! Vilken stark kvinna. Hon fick kämpa hela sitt liv för att leva vilket jag verkligen beundrade henne för. Hon fick se mig ta studenten, ta min lärarexamen och gifta mig men för 3 år sen idag valde hon att avsluta sitt liv och sluta kämpa. Jag fick inte chansen att berätta att barnbarnsbarn var påväg. Jag hade velat att hon visste de. Jag älskar min mormor!

Så nu ikväll tänder jag ett ljus! Bara för dig mormor...
/L

29 okt. 2012

Vägning #11:2

Vem försöker jag lura? Vågen kan ju inte ljuga?

Igår var jag förbannad, idag...ja, känner mig mest bara förtvivlad. Men vad finns det att göra? Jag får acceptera läget och ta nya tag.

Vågen visade idag;
80,4kg

Jag har ingen förklaring och helt ärligt så fattar jag inte... men nu blir det att acceptera och så får jag helt enkelt ta tag i det hela igen. Jag har i alla fall kommit igång med träningen vilket känns bra.

Så vad visar vågen på söndag? Förhoppningsvis minus i alla fall...

/L

28 okt. 2012

Vägning #11

Nu blir jag riktigt sur och förbannad.
För att motivera mig själv extra har jag ställt mig på vågen varje morgon (kanske inte är att rekommendera).  Igår när jag ställde mig visade vågen 79,3kg, hurra vilken lycka tänkte jag. Idag när det var dags för den "riktiga" vägningen, då visar vågen 80,2kg, men vad FAN!!!!

Jag blev så sur att jag strunta i att ta foto på det, kändes så förnedrande på något vis. Men nu i efterhand så hade jag kanske velat haft ett i alla fall. Så jag tar ett imorgon istället och så får vi se vad vågen ger mig då för resultat, då kanske jag får resultatet 81,2kg eftersom det verkar som man kan gå upp ett helt kg på 24 timmar.

Jo, idag är jag nog lite sur!
/L

24 okt. 2012

Hösten är här

Nu är det verkligen höst. Det är mörkt på morgonen när man äter frukost och det är mörkt när vi äter middag. Trist! Jag är verkligen ingen höst människa, blir så mycket lättare deprimerad just denna årstid. Men igår när vi var i lekparken kunde jag faktiskt njuta. Solen sken och det var klarblå himmel och löven var helt fantastiskt fina. Så även jag måste nog erkänna att några få positiva saker finns även med hösten. Men jag har en stor längtan till att det ska bli snö i år, riktigt med snö så vi kan åka en massa pulka med barnen.

Nu kommer snart mamma hoppas jag så blir det kaffe...

/L

22 okt. 2012

En ny härlig vecka!!!

Hej du härliga måndag!!!
Japp, nu ska den positiva energin få flöda! Hela veckan, varje dag, varje timme... (hoppas jag i alla fall)
Förra veckan var tung och kändes lite jobbig, men nu ska jag vända mina tankar och fylla dem med en massa positiv energi.

Förmiddagen hoppas jag bjuds på en massa härligt mys med barnen, kanske en tripp till öppna förskolan. Eftermiddagen blir det att veckohandla, alltid lika kul men det är nåt som bara måstes göras. Efter de hämtar vi hem M från jobbet och sen hoppas jag på att båda busrollen somnar snabbt och skönt i sina sängar så både jag och M kan få till våra träningspass.

Hur kommer din måndag se ut?
/L

21 okt. 2012

Vägning #10

Måste göra er besvikna....

Förra veckan;
80,1kg

Idag;
80,2kg


Känner mig lite deppig. Fjärde veckan i rad som det står 80,1 eller 80,2... Att spräcka 80 sträcket verkade vara svårare än jag trodde.
Veckan som varit har jag i alla fall fått igång min träning. Målet är tre träningspass i veckan då jag springer 30 min på löpbandet och kör lätt styrka för magen. Veckan som varit har 2 av 3 pass blivit gjorda. känns helt okej.  Veckan som kommer hoppas jag på att både få till tid och ork att göra alla 3.

Hoppas nu på att motivationen och viktminskningen nu startar igen...

/L

18 okt. 2012

Mitt monster!

Hej kära dagbok...

Igår hade jag en riktigt jobbig dag. Jag näst intill kollapsade totalt metalt. Bristen på sömn som varit så länge nu gör att tålamodet ligger på minus. Hela dagen var Cleo jättegrinig och ledsen, helt förståeligt med feber efter sprutorna men det gjorde att jag inte kunde lägga ner henne för ens 5 minuter. Annars brukar hon ligga väldigt mycket på golvet och "lek" annars om dagarna vilket gör att en annan faktiskt kan gå på toaletten, fixa lite lunch eller bara ligga bredvid henne och upptäcka världen. Men så var inte riktigt dagen igår...

Plötsligt upptäcker jag att klockan är tjugo i två och känner genast stressen. Klockan två måste jag hämta Casper. På med kläder och ut genom dörren och halvspringa bort till förskolan, då slogs jag av tanken; när amma jag lilltjejen sist??????? Men hon somna gott i vagnen, äntligen eftersom hon var vaken hela tiden hemma förutom en powenap på 20 minuter. Vid förskolan hämtar jag en glad kille som berättar om löven de krattat ihop på höstfesten de hade under förmiddagen.

Idag sätter vi på stövlarna, tänker inte göra om samma misstag som gårdagen då vi tog skorna och jag hade en kille med blöta kalla fötter när vi väl kom hem. Inte tänker jag heller ta "omvägen" hem som vi gjorde igår för då tog det över en timme hem en sträcka som jag går på 15-20 minuter. Allt detta står jag och tänker medan vi trälar på oss fingervantarna och mössan.

Väl ute! Vattenpölar mamma! Tur att jag tog stövlarna!
Utan för grinden tar jag ett djupt andetag, nu ska vi "bara" hem också. Trottoaren mamma! Ja, du måste gå på trottoaren...
Efter 3-4 meter från grinden tittar han på mig min fina pojk med bus i ögonen och säger;
Stor vattenpöl vägen, bilar blir blöta... och så tar han sina hoppsasteg ut på vägen.

Ungefär 50 meter kanske från förskolan håller kommunen på att gräva i vägen och fixar något med vattenledningarna. Självklart börjar grävskopan gräva just när vi kommer dit. Såklart att han ska få stå och titta en stund. Men efter sådär 10 minuter vill jag faktiskt börja röra mig hemåt. Lyckas övertala att stå på brädan baklänges så kan han fortfarande se grävmaskinen medan mamma går. Hej då grävskopan! Hej då! Hej då!

Ganska snart, bara ett kvarter ifrån grävskopan. Ska springa mamma!

Ett flertalet gånger stannar vi och tittar på stenar, fåglar, hoppar i vattenpölar och springer ifrån mamma, och då springer han självklart åt fel hål också. Varför kan han inte springa åt rätt håll. När vi har ungefär hundra meter kvar hem till porten får han för sig att springa iväg igen. Denna gång sätter jag mig på huk och bönar och ber till honom att komma så vi kan gå hem. Ja, jag gråter nästan och får bita ihop för att tårarna inte ska spruta. Det hela slutar med att han drar åt andra hållet och jag får ställa vagnen med Cleo vid gångvägen och springa efter och bära tillbaka honom till vagnen.

När jag äntligen tagit oss in i hissen upp till lägenheten börjar en lättnad komma, nu kan han i alla fall inte springa ifrån mig. När jag sen stänger ytterdörren om oss och låser dörren känner jag hur tårarna nästan strömmar ur mig. Jag klarat! Jag fick in honom i min trygga borg, här kommer han inte ifrån mig i alla fall.

Jag var helt förstörd och kände mig som världens sämsta mamma. Är det normalt att tycka det är så jobbigt? Har jag rätt till att gråta och känna mig så besegrad av en liten 2-årig? Det sluta med att jag ringde min egen mamma och sökte tröst men också vetskap. Är det så här? Kände min mamma så här?

Jag fick bekräftelse! Även mamma gick och grät vissa dagar när det var som värst... Det är så här! Men om nu alla har det så här, varför pratar vi inte om de? Varför berättar vi inte för varandra, vi mammor och pappor hur jävla jobbigt det är ibland?

Missförstå mig inte. Jag älskar mina barn mer än något annat och skulle kunna dö för dem. Men ibland är dem mer en bara en liten utmaning, som igår. Då kändes det som om helvetet kommit till jorden!

Jag har insett: 2-åringar är söta små monster som gör allt i sin makt för att trycka ner mig i skona. Men hur mycket han än testar och prövar mig så älskar jag mitt lilla monster.

14 okt. 2012

Vägning #9

Jag känner ingen skam eller ens en gnutta dåligt samvete trots mitt resultat. Men måste dock erkänna att det tar att emot att trycka på publicera knappen...


Förra veckan visade vågen;
80,2kg

Idag;
80,1kg


Det är nu tredje veckan i rad med samma resultat.
Men med tanke på hur veckan varit är jag ändå helt nöjd.
Det har varit en mycket trött veckan med dåligt med sömn och att då inte ta en bulle,
äta en god paj mm är mycket svårare att avstå.

Jag är dock glad att jag haft mitt löpband i veckan för promenad och löpning har faktiskt blivit av trots extrem trötthet. Det är nog de som ändå gjort att man i alla fall inte gått upp i vikt. 

Idag är det exakt 5 månader sen min prinsessa föddes.
Några dagar efter förlossningen vägde jag 92,3kg.
Jag har alltså på 5 månader ändå lyckats bli av med 12,2kg
De resultatet kan jag bara inte vara missnöjd med.

För att sporra mig själv lite extra denna vecka kan du vara med och gissa lite.
Hur mycket går jag ner till nästa vägning?
Rösta här på sidan, gissningen avslutas den 20/10 kl 23:55

/L

12 okt. 2012

Min nya serie

Nu ska jag snart in i dimman av en ny serie...

Idag kom paketet från cdon med min serie, en julklapp till barnen (japp nu är första inhandlad) och två dvd filmer med Dora utforskaren till Casper. Han var överlycklig att få två nya skivor med den älskade Dora, även mamman som nu har tröttnat på den enda skivan som vi hade innan.

Desperate Housewives 
Nu kommer jag....


/L



10 okt. 2012

Zombieläge

Klockan börjar nu närma sig ett och jag skulle mer än gärna krypa in under ett täcke och sova i 100 år som törnrosa. Känner mig inte bara trött i knoppen utan i hela kroppen. Sömnbristen...nej, det är nog mer den där djupsömnen och sömn i mer än 4 timmar i sträck som nu börjar ta ut sin rätt. För nån månad sen fick vi ju sova en hel natt utan att varken son eller dotter vaknade, men det hela var en en gångs företeelse. Kände mig som en superhjälte med magiska krafter i hela kroppen den dagen, mins jag.

Som singel eller barnlös hade man ju den där fina lyxen att kunna sova om man ville när man ville. Att vara trött får en helt ny innebörd den dagen man får barn. Får man sen fina barn som jag som inte vill sova så blir det hela ännu mer underbart.

Trots i trötthetens dimma måste man ta tag i vardagen och vara mamma...
Hoppas nu bara att jag går rätt väg till förskolan nu när vi ska hämta hem Casper. Man vet ju aldrig när man befinner sig i zombieläge.

/L

8 okt. 2012

Vi prövar på nytt

För ett tag sen hade M konferens på jobbet då de bland annat fick pröva på lite olika vinner senare på kvällen. Några av dessa vinner föll han för och köpte hem så även jag fick smaka dem. Jag har helt klart en helt ny favorit. M har nu köpt hem ytterligare ett vin vi ännu inte smakat. Men vad roligt det är att pröva på något nytt.

I lördags hade jag mamma och pappa på middag. Då bjöd vi på dess två vinner...

Min nya favorit!

Båda dess fungerar mycket bra till maten,
men är även goda att bara dricka som de är.



Det nya som vi ännu inte öppnat och prövat.
Vi får se hur det smakar (när vi väl dricker de)


Jag tycker det är jättekul att vi prövar lite nya vinner. Dock blir det en dyr hobby, tur är väl att vi inte dricker så mycket eller så ofta...
Gott Gott!

/L






7 okt. 2012

Vägning #8


Förra veckan visade vågen;
80,1kg

Idag;
80,2kg


Känner mig inte alls besviken då jag knappt motionerat och ätit en del godsaker i veckan.
Trodde nästan på att jag skulle ha en viktökning på 1kg så kände mig riktigt glad för resultatet.
Veckan som varit har gått extremt snabbt!
Helt plötsligt var det fredagskväll och jag insåg att jag knappt gått en promenad på hela veckan.

Denna vecka får bli lite bättre!
Igår fick jag hem mitt efterlängtade löpband!!!!
Har redan tagit första löpturen, kändes skönt!
Nu i denna stund står även M på bandet och springer en stund.


Nu kan inte dåligt väder vara en ursäkt för att strunta i motion!

/L

2 okt. 2012

Grattis!

Idag fyller kära pappa år!
52år

Grattis världens bästa Pappa & Morfar!



/L