Klockan börjar nu närma sig ett och jag skulle mer än gärna krypa in under ett täcke och sova i 100 år som törnrosa. Känner mig inte bara trött i knoppen utan i hela kroppen. Sömnbristen...nej, det är nog mer den där djupsömnen och sömn i mer än 4 timmar i sträck som nu börjar ta ut sin rätt. För nån månad sen fick vi ju sova en hel natt utan att varken son eller dotter vaknade, men det hela var en en gångs företeelse. Kände mig som en superhjälte med magiska krafter i hela kroppen den dagen, mins jag.
Som singel eller barnlös hade man ju den där fina lyxen att kunna sova om man ville när man ville. Att vara trött får en helt ny innebörd den dagen man får barn. Får man sen fina barn som jag som inte vill sova så blir det hela ännu mer underbart.
Trots i trötthetens dimma måste man ta tag i vardagen och vara mamma...
Hoppas nu bara att jag går rätt väg till förskolan nu när vi ska hämta hem Casper. Man vet ju aldrig när man befinner sig i zombieläge.
/L
Åh förstår det där med sömnbrist! Och nu ska man börja om mef vakna nätter igen när Milla äntligen sover bra om nätterna. Vad har man gett sig in på? ;) För att.svara på din fråga på min blogg så har jag ingen känsla alls om det blir en lillasyster eller lillebror, blir spännande o se :)
SvaraRaderaJa, vad har man gett sig in på? Skönt att er Milla sover bra. Casper har nog aldrig sovit riktigt bra. Nån natt då och då som han faktiskt sover men det är inte allt för ofta. :(
RaderaSå spännande!!! Då får vi se vem som tittar ut :)