Igår hände det stora saker. Spjälsängen blev bortflyttad från Caspers rum in till mammas och pappas och gjordes om till att passa tillskottet i familjen. På IKEA blev det införskaffning av en ny, stor säng alltså en vanlig 90 säng till vår "stora" kille. Skoj var de ju också på IKEA eftersom både mormor, morfar och morbror Ludde var med, vilket gjorde att mamma och pappa kunde bestämma sig i lugn och ro vilka saker som skulle köpas hem, men självklart fick Casper först provligga innan det blev ett köp.
Blev en mycket trevlig dag med väldigt trevligt sällskap!
Dagen fortsatte sen med att bygga ihop denna säng. En trött man, en gravid vimsig fru och sen en son som så gärna ville hjälpa till var en prövning på alls tålamod.
Men tillslut gick det bra och sängen blev klar och Casper gjorde första testet genom att hoppa loss i sin nya säng.
Till kvällen kom den stora utmaningen.
Casper skulle sova i sin säng HELA natten.
Visst vaknar man och har mardrömmar och när man är hemskt sjuk kan det helt klart vara befogat att få sova hos mamma och pappa. Men vår son har nu lyckats få detta till en vana. Efter 2 timmar djupt sovande i sin säng har han alltid kommit trippande in till oss.
Med bara en dubbelsäng på 160cm gör att det är ganska trångt och nu när en själv bara blir större och större så får vi inte plats vilket leder till att både jag och mannen sover skit medan sonen snarkar på liggande i mitten av sängen. Nu får det därför ta slut!
Jag stålsatte mig och vi bestämde att nu när nya sängen är på plats blir det hårda tag.
Nattningen sker i sängen med en liten saga, har under sjukperioderna fått vara ganska slappt och man har fått somna i soffan eller mamma och pappas säng. Eftersom han är så extremt mammig just nu har vi också bestämt att jag ska ta de första nätterna nu så han kommer in i dem nya rutinerna.
Så, hur gick då första natten?
19.30 Vi gick in och la oss och läste en bok.
Casper super nöjd och tyckte det hela var jättemysigt. Boken tog slut och vi släckte lampan för att nu sova. Då startade kampen.
Helt hysterisk liten kille som försökte med hela kroppen bestämma över mamma att han allt skulle sova i mammas säng. Nallen kastades hej vilt ner på golvet och man var jättearg på mamma som inte gav sig.
20.40 Sov han äntligen!
Jag kände mig super stolt över att jag inte gav med mig.
Mannen och jag slappar i soffan framför tv.n
och njuter bara av att få lite tid tillsammans för en gång skull
21.45 Vaknar han men somnar om efter 10 min bara jag fanns där.
Jag bestämmer mig nu för att själv krypa ner, man vet ju aldrig när han vaknar igen.
00.00 Kommer en liten kille intassande till oss.
Pappa tar upp honom och går tillbaka till hans rum.
Där blir det att han vrålar efter mamma och bara dissar pappa totalt.
Jag går in och tar över det hela.
01.00 Kunde jag åter igen krypa ner i min egen säng.
Skönt, men undrar förstås hur länge dröjer det innan han kommer igen?
02.45 Hör jag små fötter som kommer.
Han och jag går tillbaka till hans rum och han kryper direkt ner och somnar om.
Jag stannar kvar i en kvart, tjugo minuter så han verkligen ska somna in ordentligt innan jag går tillbaka till min säng.
03.05 Jag har bara lagt ner huvudet på kudden så kommer han.
Men du sov ju, näst intill snarka! Suck!
Vi går tillbaka till han säng, denna gång blir det ett mindre hysteri utbrott.
Men som vid läggningen ger jag mig inte och tillslut somnar han om när jag ligger bredvid honom i sängen.
03.45 Är jag tillbaka i min säng,
men här hinner jag bara ligga i fem minuter så kommer han igen.
Han sover som en stock när jag lämna honom men ändå så vaknar han.
Vi går återigen tillbaka till hans säng.
Nu är han riktigt misstänksam och håller hårt om mamma.
Vaknar till flera gånger för att verkligen kontrollera att jag är kvar och sover ganska oroligt.
Efter kanske en timme (då jag också somna i sängen) tänkte jag göra ett försök att förflytta mig till min egen säng igen. Men så fort man rörde på sig var det genast någon som grabba tag i mig och blev orolig.
06.00 Då äntligen kunde jag smyga iväg och lägga mig i min säng.
06.30 Ringde väckarklockan på mannens sida.
06.50 Sparkade jag upp honom ur sängen
och någon minut innan klockan sju gick jag upp själv.
Vi börja med att få fram lite frukost och vakna till.
07.10 Kommer en trött liten son ut stapplande
och undrar förtvivlat vart mamma hade tagit vägen.
Vi satt och myste på köksstolen medan pappa tog fram resten av frukosten.
För att vara första natten gick det väl okej?
Jag hoppas på att det går ännu bättre i natt och att det blir förre uppvaknande.
Positiv ska man vara så till helgen kanske sovrutinerna är riktigt bra, eller?
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar