Typ ingenting...
Ja, så känns det, men när jag nu sitter och tänker efter så händer den en massa saker. Vardagen bara rullar på i en himla fart. Man vaknar en måndag och helt plötsligt är det lördags kväll, jag fattar inte det där direkt. Jag undra om jag kommer tycka mina dagar blir längre när jag väl börjar jobba igen?
På måndag ska jag jobba min första dag efter mer än ett års tid hemma (om man räknar med sjukskrivningen som blev innan förlossningen) och det känns både spännande, kul, ovant och lite läskigt. Jag ska vara ifrån min lilla plutt i MÅNGA timmar, det känns mycket mycket märkligt. Ska på måndagen och tisdagen få vara med i intervjuer steg 2 med 3 st som ska bli mina två närmsta kollegor, ska bli super spännande. Bortsett från de ska jag och chefen planera inskolningen samt vilka basmöbler som ska beställas till den nya avdelningen. Sen hoppas jag på att få tillbringa tid tillsammans med barnen och de pedagoger som jobbar där just nu.
Min träning går super bra nu, börjar nästa undra när bakslaget ska komma. Men tre gånger i veckan får jag till en runda på gymmet och har både ökat hastigheten på löpbandet och också vikten i styrkemaskinerna. Hurra för mig!
Casper han lever livet han, igår tog han tre steg helt på egen hand så det dröjer nog inte allt för länge innan han vandrar iväg på helt egna äventyr. Han ska inatt få sova över hos mormor och morfar då jag och min älskling ska på inflyttningsfest en trappa ner.
Imorgon kommer vi tillbringa dagen hemma hos mina föräldrar. Vi ska fira min lillebror som fyllde 21 nu i veckan och så ska vi ha en liten "lycka till" middag för min andra bror som på måndag beger sig till Afghanistan på utlandstjänst. Kommer sakna min bror till tusen!
Det händer ändå lite saker, trotts att det känns som vardagen står still...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar