Vilken dag...

Ett brev är ett brev, men vi har nu postat en mycket speciellt sådant. Men när eller om det kommer fram återstår att se...Min underbara bror är nu på utlandstjänst, jag och Casper har därför nu postat iväg ett litet brev till honom där nere. Vi hoppas nu på att det kommer fram som det ska. Gårdagen bestod annars av en himla massa mys. Efter nästan 4 heldagar hos mormor och morfar behövdes det fyllas på med mamma tid tror jag.

Oj, så man kan vara som en liten kläng apa.

Denna torsdag har dock inte varit att leka med...

Dagen börjar så där lagom bra med att Casper vaknar super tidigt kl 05.00 och det är helt omöjligt att få honom att somna om. Kvart i sex gav jag upp kampen och staplade mig ur sängen. Fram med frukosten och efter den somnade han åter igen om (sov 1 timme). Sen blev det att ta cykeln till gymmet för att möta upp mamma.

Jag trodde helt ärligt att bena skulle gå av på mig men jag kämpade och klarade tiden ut. Det värsta var nog att ena skosnöret gick upp när jag hade 40 sekunder kvar att springa, blev ju livrädd att jag skulle trampa på det och ramla. Hemvägen på cykeln kändes lång och hård, att det blåste motvind och är uppförsbacke hela vägen hem gjorde inte saken bättre.

Efter lunchen var både jag och Magnus helt slut och tänkte för oss själva att "lillskiten" somnar nog nu efter lunch så kan vi vila också. Hahaha...vilket skämt! Han somnade inte förrens efter mellanmålet kl 16 så någon vila blev det inte alls för varken mamma eller pappa.

Nu sitter jag här fortfarande helt grötig i huvudet och känns som hela dagen gått för bi utan att jag gjort något alls. Men imorgon är det en ny dag och då får jag en ny chans att göra en bra dag + att det ska bli riktigt härligt väder imorgon. Kanske blir det en tripp till mormor och morfar för att bada lite i poolen.